Man brukar skoja om att Sveriges mest fotograferade fågel är Suddmesen.
Om Suddälgen är den mest fotograferade älgen vet jag inte man så här gick det till när jag fotograferade en.

Vi hade varit vid Norlet och plockat rabarber och var på väg tillbaka längs vägen.
Jag gick en bit bakom de andra när Jonathan vänder sig om och viskar att det står en älg inne i skogsdungen.
Jag kollade men såg den inte, men så brakade det till och älgen for iväg snett in mot byn och jag fick iallafall en skymt av den.
Men så vände den ut mot vägen och kom i full fart åt vårt håll, jag fick upp kameran och älgen fyllde nästan upp hela sökaren och jag hörde på slutaren (1/10 sek. som kändes som en evighet) att detta var inte rätt inställningar för att fotografera en skrämd,  springande älg.
De springer rätt fort så det var inte läge att ändra på några inställningar hann bara ändra lite på zoomen för älgen hade nu kommit så nära att den inte fick plats på bilden, hann ta ytterligare några bilder innan älgen försvann in i skogen med ett jättebrak.
Tittade på bilderna när vi kom tillbaka och de var precis så suddiga som jag befarade och nog kändes det lite surt, en sådan chans att fotografera en älg på nära håll får jag nog inte igen.
Väl tillbaka i södra Sverige så tittade jag igen och även om de är suddiga så är de helt klart lite speciella och man ser iallafall att det är en älg.