Det här inlägget ser man bäst i ett mörkt rum 🙂
Förra hösten fick vi uppleva ett helt fantastiskt norrsken i Borgafjäll, att vi skulle få uppleva detsamma detta året var nog att önska för mycket.
Första kvällen var det stjärnklart så vi tog med oss kameror och stativ och gick ner till sjön, detta hade inte riktigt mörknat när vi kom ner.
En halvtimme senare var det mörkt och när vi stod där och spanade efter norrsken såg vi att Vintergatan gick precis över Borgahällan, har väl inte riktigt rätt grejer för att fotografera stjärnor man måste ju försöka.
Vid Borgasjön
Lite senare blev det även lite norrsken, inte alls som förra året men fint ändå, vi träffade några andra som också var ute och spanade och de sa att det var säsongens första.
Norrsken vid Borgasjön
Det höll sig borta i kanten
Vi hade även en stjärnklar kväll på Stöttingfjället så det blev ytterligare bilder på Vintergatan.
På Stöttingfjället
Precis som flera tidigare höstar åkte vi även detta år till Borgafjäll och Borgagården.
Ankomstdagen var vi nere vid dammen och tog en närmare titt på Borgahällan, den är maffig när man står med den precis framför sig.
På kvällen var vi nere och fotograferade vid sjön, men det kommer att få ett eget inlägg.
Dag två började jag som vanligt nere vid sjön och soluppgång mot Borgahällan.
Fin morgon – igen….
Efter frukost var det dags för promenad upp mot Klöverfjället, denna gången var vi fem stycken som skulle försöka ta oss fram till Klöverstugan.
Vädret var inte riktigt lika fint som på morgonen men det var iallafall uppehåll, iallafall till en början.
Fina vyer
Nu var det det ju inte så torrt som i somras så frågan var skulle vi ta oss över bäcken och svaret på det blev – man hade byggt en bro över bäcken uppe vid stugan.
När vi kom fram till stugan såg vi att det var renar en bit bort, betydligt närmare än de vi såg i somras men det var säkert samma renar.
Vid Klöverstugan
Vi fikade och hjälpte till att fylla på vedförrådet innan det var dags att vända åter – men först en liten avstickare längs bäcken
Detta missade vi när vi var här i somras
På vägen tillbaka var det väldigt varierande väder, det var riktigt kyligt, regnade och var solsken om vart annat.
Nästan tillbaka vid parkeringen
4/5 delar av de som gjorde dagens promenad
Första helgen i september tillbringade vi vid kusten. Vi åkte dit på lördagen och vädret var väl lite blandat men söndagen blev som en riktig sommardag.
Gick ner till viken runt sju på morgonen, inte en ko i närheten, de brukar bli lite för närgångna annars, solen hade kommit en bit upp och bara lite moln österut – en riktigt fin morgon med andra ord.
Som vanligt så här års var det rätt mycket gäss, Grågås, Kanadagås och Vitkindad gås, den senare var det flest av.
Vitkindad gås
Satt där och njöt av morgonen då den dök upp rakt framför mig och passerade sedan bara några meter ifrån, en ung Sparvhök, fast det visste jag inte då.
Då allt gick så fort hann jag inte riktigt få ordning på kameran men bilden blev efter omständigheterna rätt bra iallafall tycker jag.
Sparvhök
Men jag skulle få ytterligare en chans någon timme senare, denna gången kom den lite lägre och inte riktigt lika fort …
Sparvhök på jakt efter frukost
Vi hann även med några utflykter denna fantastiska sommar.
Kleven besökte vi tillsammans med Susann och Jan, det blev fika på Café 7:an och sedan en promenad upp till utsiktsplatsen där vi väntade på att man skulle börja skärmflyga, men vinden var nog inte tillräckligt bra för de kom bara nästan iväg. Men utsikten var det inget fel på.
Utsikten från Kleven
Dagens transportmedel….
Vilket stall…
Nästa utflykt gick till Västergötland, först ett besök vid Åsle Tå – Sveriges största samling av backstugor, de ligger på sina ursprungliga platser längs tågatan och Kolaforsen.
Nästa stopp var Herrtorps Qvarn i Härlunda där det blev paus med fika.
På väg tillbaka svängde vi in till Trandansen vid Hornborgarsjön för att se om vi kunde se några tranor. Det stod ett gäng en bit bort men de var för långt bort för att det skulle bli några bilder.
Men så lyfte några från ett annat ställe och de passerade snällt en bit från oss, så jag fick mina bilder och vi kunde fortsätta hemåt – alla nöjda 🙂
Vid Hornborgarsjön
Vi hann också med ett besök i Östergötland och då närmare bestämt Flygvapenmuseet i Malmslätt och såklart måste vi ha med en bild därifrån.
Enligt Flygvapenmuseets hemsida var detta Sveriges hemligaste flygplan under kalla kriget, man hade två stycken och den andra finns på Arlanda och tas där omhand av Le Caravelle club.
Ursprungligen användes de av SAS innan de såldes till Flygvapnet 1971
Om man hade (o)tur när man gjorde lumpen kunde man få den stora äran att hålla ett öga på dem nattetid om de besökte flottiljen, jag vet en som fick göra det 🙂
TP85 på Flygvapenmuseet
Efter denna kulturupplevelse körde vi vidare mot glasstället 31:ans glass och kök som ligger i Hästholmen vid Vätterns strand. Efter ett kortare stopp vid Rökstenen var det dags att prova deras glass, jodå den var minst lika god som ryktet sa.
Vi avslutade besöket med en promenad runt i hamnen innan vi styrde vidare söderut.
Inget vidare väder på andra sidan Vättern
Åter på Stöttingfjället gick den mesta tiden åt till att renovera och måla hus men på kvällen den 27 juli tog vi lite ledigt, då skulle det nämligen vara en månförmörkelse.
Jag hade räknat ut att runt 22.30 skulle den röda månen komma upp över horisonten, till skillnad mot när vi såg detta senast så skulle månen vara förmörkad redan när den blev synlig.
Då det inte blir riktigt mörkt på dessa breddgrader så var ju frågan om vi skulle kunna se något överhuvudtaget.
När vi kom upp till grillkåtan var det redan flera intresserade på plats, inte bara personer utan en himla massa myggor och jag tror inte de var intresserade av det kommande skådespelet, de vara riktigt besvärliga.
Klockan blev 22.30 men ingen måne syntes till, klockan blev 23.00 fortfarande ingen måne och vid detta laget hade några redan gett upp medans några nya hade anslutit. Men klockan 23.10 fick vi syn på en svagt rödaktig måne och den hade redan kommit ganska högt upp, det var antagligen disigt närmast marken och det var det som gjorde att vi inte sett den tidigare.
Äntligen blev den synlig väldigt svag men ändå…
Den totala månförmörkelsen var nu passerad och vi började se mer och mer av månen
Så här såg det ut från vår utsiktsplats
När vi såg detta 2015 var det tidigt på morgonen och jag hade inte tid att titta på när månen kom tillbaka ur förmörkelsen men det fick jag möjlighet att göra nu.
Så här så såg den ut cirka 15 minuter efter att vi fått syn på den
Blodröd måne
Efter ytterligare 30 minuter var det inte så mycket kvar av förmörkelsen…
Bara lite kvar av förmörkelsen
Vid det här laget var det bara entusiasterna kvar, jag och myggen, men om jag nu stått där så länge så kunde jag ju lika gärna vänta tills förmörkelsen var helt borta och det vara den strax efter halv ett.
Månförmörkelsen är över…
Sammanfattningsvis kan man väl säga att för att den röda månen skall komma till sin rätt behöver det vara riktigt mörkt men det var helt OK detta också 🙂
Kvällen efter var det återigen en röd måne men inte någon förmörkelse och inte riktigt samma röda färg heller men fin var den…
Som vanligt gäller att klicka på bilderna om de önskas i lite större format
Månuppgång den 28 juli
Då var vi återigen i Borgafjäll och Borgagården. Per och Anneli hade sålt det till Cecilia och Joakim men de hjälpte till i restaurangen så vi fick möjlighet att träffa dem även denna gång 🙂
Övningen dag två bestod som vanligt av en promenad upp mot Klöverfjället och Klöverfjällstugan. Efter att två gånger ha vänt p.g.a riktigt uselt väder och en gång för det var lite väl mycket vatten i bäcken som man måste över så var det läge att komma ända fram detta år då det var väldigt torrt överallt.
På väg upp fick vi syn på några renar på fjällsidan och när vi tittade lite mer var det väldigt gott om dem.
Några av renarna som var på Klöverfjället
Vi fortsatte uppåt och kom så småningom fram till bäcken och det var mycket riktigt inte så högt vatten så vi hittade ett ställe där vi kunde passera över.
På rätt sida om bäcken för första gången
Vi fick en välbehövligt paus när vi kom fram till stugan, vid parkeringen stod det att det var ca tre kilometer till stugan men det tror vi inte på, det var betydligt längre.
Så var vi då äntligen framme, så här ser den ut..
Efter lite vila vände vi tillbaka till Borgagården och en väntande middag.
Denna dag var det dags att förflytta oss till Borgafjäll och Borgagården.
På vägen passerade vi några forsar och den första av dem var Trappstegsforsen, alltid maffig.
Trappstegsforsen eller en liten del av den
Vi gjorde en avstickare till Marsliden för att kolla hur det såg ut där, man kan utgå därifrån om man vill gå upp mot Marsfjället.
Nästa fors som vi stannade vid var Litsjöforsen, inte så stor som Trappstegsforsen men iallafall…
Litsjöforsen – liggandes ända framme vid kanten för att ta denna bild – häftigt..
Litsjöforsen
Efter detta stopp körde vi över fjället och vidare till Borgagården.
Vi kunde ju inte bara göra samma vandringar som förra året så denna dag var det dags för en tur upp mot Marsfjället.
Man kan antingen utgå från Fatmomakke eller Marsliden och vi valde den första så vi började med en biltur dit.
Målet var att ta oss upp till Marsfjällskåtan och jag har för mig att det stod 7 km på skylten vid parkeringen. Till en början vandrade vi längs Kultsjön och senare gick leden i närheten av Rodinsbäcken.
Efter ca 1 timme var det dags för dagens första paus vid bäcken.
Paus vid Rodinsbäcken
Leden gick till stora delar genom skog och det tog rätt lång tid innan vi närmade oss fjällplatån och emellanåt var det lite si och så med märkningen så några gånger trodde vi att vi gått fel.
Vi gick och gick och gick och så småningom var vi igenom skogen och det öppnade upp sig och efter ytterligare en liten stund fick vi syn på målet för dagens vandring, Marsfjällkåtan.
Det hade tagit oss lite drygt 2,5 timmar och vi var rätt möra när vi kom fram.
Äntligen – Marsfjällskåtan med Marsfjället (1590 m.ö.h) i bakgrunden
Vi tog en välbehövlig paus på ca en timme för att få tillbaka lite krafter inför promenaden tillbaka till Fatmomakke och så fotograferade vi (mest jag) lite förstås.
Även denna dag ökade molnigheten framåt eftermiddagen men inget oväder denna dag, tack och lov.
På väg tillbaka ner mot Fatmomakke
Vi var tillbaka vid Fatmomakke mellan 17 och 17.30, 6 – 7 timmar efter att vi startade, trötta men rätt nöjda med dagens prestation.
Fler bilder från Saxnäs och Marsfjällen finns under Galleri