Vi har varit vid Stekenjokk tidigare men det var rätt länge sedan och nu var vi ju nästan i närheten så det var läge för ett nytt besök.
Stekenjokk ligger längs Vildmarksvägen, nästan ända framme vid norska gränsen. Vädret var inte det bästa men det var iallafall uppehåll.
Vi tänkte promenera lite och parkerade bilen i vid sidan av vägen vid ett av de berg som låg nära, det fanns ingen direkt led utan det var bara rakt ut i naturen.
Efter en stunds promenerande bestämde vi oss på för att försöka ta oss upp till toppen av Domprosten som berget hette, fast det visste vi inte då.
Vi gick upp norrifrån och den sista biten västerifrån, detta såg ut att vara den smidigaste vägen.
Domprosten bjöd på rätt friska vindar och runt 5 grader varmt, så vi var rätt nöjda att vi valt att ha underställ på oss. Det bjöds också på en fin utsikt över Stekenjokk.
Ingen vidare värme men en fin utsikt
Tittar man noga på bilden ovan kan kan se Vildmarksvägen därnere.
Utsikt från Domprosten – Norska Jetnamsklumpen i mitten
Jag såg senare att det blåste ca 13 m/s när vi var där och då var det inte helt lätt att stå still uppe på toppen, kan tänka mig hur det var i januari i år när det blåste en medelvind på 47,8 m/s (svenskt rekord) och 61 m/s i byarna. På vintern är vägen avstängd och söker man på nätet kan man hitta bilder och filmer hur det ser ut när de plogar vägen inför öppningen i början av sommaren – det är rätt rätt mycket snö som skall bort och hur vet de var de skall ploga ??
Att äta lunchen däruppe var inte att tänka på så efter att fotograferat lite gav vi oss så sakteliga ner igen.
Sipmehke som har sina högsta punkt på den norska sidan av gränsen
Väl nere så var vädret riktigt fint så så det blev fika och lite ytterligare fotografering så klart innan vi åkte tillbaka mot Saxnäs.
Snabba väderomslag – här var det riktigt varmt och behagligt
Så här ser Domprosten ut från Vildmarksvägen
Lulevardo eller Middagskullen som den också kallas tyckte vi kunde vara ett bra utflyktsmål att starta med.
Man skulle antingen utgå från bagarstugan eller kyrkan – vi valda kyrkan för den är nog lättast att hitta tyckte vi.
Vi följde Vildmarksvägen in mot Saxnäs – det var första gången jag gick med stavar – du vad det kändes töntigt (är dock numera van och tycker de är en fantastisk hjälp speciellt när det blir lite backigt).
Kyrkan gick lätt att hitta men leden vi skulle följa kunde vi inte hitta hur vi än letade och skyltar som visade vägen lyste med sin frånvaro. Till slut bestämde oss för att följa en skoterled som vi hittade, där den delade sig tog vi av uppåt, det måste ju vara rätt håll och mycket riktigt efter en liten stund kom vi på leden som vi letat efter.
Det var bitvis lite småbrant och nu var jag tacksam att jag hade mina stavar :-), speciellt när vi gick tillbaka.
Utsikt från Middagskullen, Stöken, Kultsjön och Marsfjällen.
Väl uppe blev det medhavda lunchpaket och vila med fantastisk utsikt över Kultsjön och Marsfjällen.
Lunchpaus efter en stunds vandrande till Middagskullen
På vägen tillbaka följde vi leden hela vägen ner mot kyrkan och hamnade mitt i ett område där man höll på att bygga hus, enligt några snickare vi pratade med så hade man nog glömt att märka om.
Även detta år hade vi panerat att vandra i fjällen på semestern, dock inte lika långt norrut som förra året.
Vi hade bokat några dagar på Saxnäsgården som precis som namnet antyder ligger i Saxnäs, en bit väster om Vilhelmina.
Från Saxnäsgården har man fin utsikt över Marsfjällen och Kultsjön, dock får man hänga ut lite genom fönstret för att kunna fotografera västerut men vad gör man inte….
Tittar man västerut så har man även en egen lejonklippa – Stöken.
Lejonklippan i Marsfällen – Stöken 921 m.ö.h
Den högsta toppen i Marsfjällen är Marsfjället som är 1590 m.ö.h, dock inget som vi var intresserade av att vandra på denna gången.
Längre västerut ligger Stekenjokk som vi också hade planerat att besöka, mer om detta i ett annat inlägg.
Fin utsikt från Saxnäsgården – Marsfjällen.
En liten bit väster om Saxnäs kan man titta på Fiskonfallet, man får parkera nere vid vägen och sedan är det promenad som gäller en liten bit uppåt.
Fiskonfallet
Fler bilder från Marsfjällen finns under Galleri.
Inte heller denna midsommar blev det väder för camping, vissa av oss hade planerat att sova i tält men mer än så här blev det inte…
Nästa år, då kanske det blir camping
Det där med särskrivning kan ju ställa till med både problem och lustigheter men i det här fallet passar både stor fiskare och storfiskare.
På midsommardagen stod jag och spanade efter något spännande att fotografera när jag såg att det var oroligt i luften långt norrut längs kusten.
Fortsatte att titta och det såg ut som det förflyttade sig åt mitt håll, plötsligt blev det fart på trutarna och måsarna som varit i viken och de flög åt alla håll.
Oro i mås och trutgänget
Här gäller det att dra….
Men vad var det då som skrämt upp dem ? Jo, efter en liten stund fick syn på den här storfiskaren som dök ner i viken och fick med sig en middag för besväret.
Tyvärr kom den inte så nära så det fick bli till att beskära ordentligt…(klicka gärna på bilderna för att se dem lite större)
Fiskgjuse – inte alla som är helt nöjda när den tar ”deras” fisk
Några bilder från en promenad vid Dumme mosse…
Bofink
Rådjur
Tröttnar man på att promenera och har lite tur (det kommer inte så många) kan man kolla på flygplan
På väg till Karlstad
Årets resa till Skåne gick längs Nissastigen och därefter E6 söder ut mot Båstad.
Första stoppet var Hovs Hallar, det var några år sedan vi var där så vi tyckte det kunde vara dags för ett nytt besök.
Vi tog oss ner till vattnet och promenerade bort en bit för hitta en plats för medhavd fika.
Hovs hallar
Hovs hallar
Resan fortsatte sedan mot Höganäs där vi hann med lite shopping innan vi letade upp hotellet som låg i hamnen i Höganäs.
Inledde nästa dag med en tidig promenad i hamnen för att se om det fanns något att fotografera – försökte mig på en Fisktärna men det är inte det lättaste kan jag säga…
Fisktärna
Efter frukost var det dags för ett besök på Kullen, antingen var vi ovanligt tidiga eller så var det färre besökare än vanligt för vi fick plats på parkeringen och det har inte hänt så ofta.
Vi promenerade ner och satte oss där vi brukar sitta, varför skall man ändra på något :-), det är bra för själen att sitta där och titta ut över vattnet och då vi hade vädrets makter på vår sida var det riktigt behagligt.
Kullen
Ejder
Innan det var dags för hemfärd gjorde vi ett besök hos Flickorna Lundgren och därmed var alla traditionerna avklarade.
Det blir sena kvällar om man vill vänta tills det blir riktigt mörkt när man skall fotografera vår närmaste granne.
Klicka gärna på bilden.
2017-05-05