Merkurius är den minsta planet i solsystemet och det är den som är närmast solen, omloppsbanan runt solen är bara 88 dagar. Att den befinner sig så nära solen gör den svår att observera, bara korta stunder på morgonen och kvällen.
Hade läst att den 13 maj skulle det vara läge att försöka och enligt väderprognosen skulle det vara klart. Ytterligare ett plus denna dag var att man skulle kunna få lite hjälp av en tunn nymåne att hitta den.
Nu blev inte vädret riktigt enligt prognosen men efter tålmodigt väntande blev det möjligt att se planeten.
Månen och Merkurius snett ovanför till höger
Dessa kommer kanske lite sent men, men….
I slutet på mars var vi en vända till Hornborgasjön för att titta på tranor. När vi var där var det inte så många tranor som tidigare år men det var å andra sidan inte så många besökare heller, gott om plats och Coronasäkert med andra ord.
En av alla tranor
Sångsvanar
På lite närmare håll hittade vi dessa, kan säga att man behövde inte leta speciellt mycket, det har varit väldigt mycket vitsippor och de har funnits och blommat väldigt länge.
Från våra hemtrakter
Stjärnhopen är Plejaderna, lite till höger om mitten i bilden. Tittar man på Plejaderna utan kikare så ser den lite ut som en mini variant på Karlavagnen men med en kikare blir det något helt annat. Plejaderna består av ca 1000 stjärnor och befinner sig ca 444 ljusår bort.
Planeten, snett nedanför till vänster om Plejaderna på bilden är Mars som just nu har tre olika besök från Jorden.
Klicka gärna för att förstora bilden
Plejaderna och Mars
Mitt i den riktigt kalla perioden i februari fick vi en fråga om vi ville följa med på en promenad på Hassafallsleden. Vi har promenerat längs den tidigare men det var ett tag sedan och inte på vintern så vi tackade ja.
Vi startade vid Hovslätts Hembygdsgård och följde Tabergsån en bit innan vi svängde av mot Hassafallet.
Längs Hassafallsleden
Strax ovanför Hassafallet
En stilla kväll lite drygt en vecka senare och cirka 20 grader varmare var vi återigen nere vid stranden. Det var lite is kvar och sjön som brukar ryka när det är kallt i luften rök nu för att det var så varmt ute.
Lite speciellt ljus var det, riktigt fint..
En ovanligt varm kväll i februari
Lite speciellt ljus
Jo då, under februari så slog vintern till även här, inte så mycket snö men rejält kallt ett tag.
Men vi börjar i slutet på januari, det hade blåst lite från norr och börjat bli kallt så det var is på stenarna vid sjön och en och annan växt hade blivit nedisad.
I början på några kalla veckor
Men vid stranden var det fortfarande ingen is
De följande veckorna var riktigt kalla och när det blåste så var det från norr och efter dessa veckor såg det lite annorlunda ut på stranden.
Lite skillnad mot två veckor tidigare
Efter ytterligare en riktig kall natt hade det bildats mer is, det var till och med några som vågade sig ut på vissa ställen medan andra ångrade sig efter att ha provat isen med ispik.
Visst bar den men jag hade inte vågat prova
Vi fortsatte bort till vårt fikaställe vid hamnen, även där hade isen lagt sig den senaste natten.
Fikastället
Tittar man på lite extra på bilden så ser man en lång rad av Sothöns som promenerar ute på isen och efter att ha sett dem försöka landa på den blanka isen kan man förstå varför de gick
På promenad..
Nu är det snart bara en timme kvar av år 2020, ett väldigt annorlunda år. Det har inte blivit speciellt mycket fotograferat och många av bilderna är tagna från balkongen eller i trakten kring Vättern.
Men även från balkongen kan man hitta lite spännande motiv, en komet (Neowise), Andomedagalaxen (även om den är liten på bilden) och nattlysande moln.
De sista månaderna har mest bjudit på grått och mulet väder så när det på juldagen var sol och på kvällen stjärnklart så var det ju läge att ge sig ut.
Vi avslutade dagen uppe vid Dumme mosse, lite snö på träspången och ett rejält månsken gjorde att vi inte behövde använda oss av pannlamporna på vår väg ut på mossen. Månskenet ställde till det lite när man skulle fotografera men det var ju stjärnklart så man skall inte klaga.
Dumme mosse – Plejaderna uppe till höger, Orion lite längre ner mot mitten och Jupiter och Saturnus lågt vid horisonten.
Årets sista bilder tog jag på månen när juldagen övergått till annandag, detta är den sista av dessa och lite passande är att den har nummer 9999 så nästa år börjar vi om på 1.
Årets sista bild
Den 16 december var det dags för julgransflygning över Jönköping eller rättare sagt julkuleflygning som de kallade formationen som de flög i.
Precis som 2016 så var det Skaraborgs Flygflottilj som stod för flygandet men denna gången med fyra Hercules plan.
De skulle flyga en rejäl runda runt södra Sverige och sedan komma via Eksjö, Nässjö, Jönköping och sedan vidare mot Falköping. Jag kollade på kartan och försökte lista ut vilken väg de skulle kunna komma och drog man ett rakt streck så skulle det vara bra att stå i en av stadens slalombackar så det var så det fick bli. Nu blir det ju inte alltid som man tänkt sig utan de kom istället från Huskvarna men det gick iallafall att se dem från där jag stod fast det blev lite från sidan.
Julkuleformation – lite svårt att se från sidan
Maffigt med fyra Hercules över Jönköping