Bilderna i detta inlägget gör sig bäst i ett lite mörkare rum och klicka gärna på bilderna för lite förstoring.
I mitten av augusti skulle det vara läge att fotografera meteorer då Perseiderna skulle vara som flest. Riktade kameran åt det håll där det skulle vara störst chans att få med några och sedan var det bara att hoppas.
Det är långt ifrån optimalt att fotografera från balkongen med allt störande ljus runt omkring (men det är bekvämt) så som en avslutning riktade jag kameran åt det hållet där det var som mörkast, nästan rakt upp.
Dagen efter tittade jag på bilderna, nej jag hade inte fått med några meteorer utan de enda strecken var satelliter.
På några av de sista bilderna jag tog var det en satellit och bredvid den var det något som inte såg ut som en stjärna, vad var nu detta…..
Jag hade hört att man skulle kunna se Andromedagalaxen och ungefär var men inte hittat den eller kanske inte vetat vad jag skulle leta efter. Nu av en tillfällighet hade jag hittat den – kvällen efter tog jag ytterligare några bilder denna gången med lite förstoring.
Andromedagalaxen ligger ca 2,5 miljoner ljusår härifrån, det vill säga ljuset vi ser nu har varit på väg i ca 2,5 miljoner år – lite svårt att greppa….
Finns fina bilder av den på nätet, kolla gärna.
Ja, det här har verkligen varit en annorlunda sommar, när det gäller värmen så försvann den första semesterveckan och det längsta vi var iväg var nog Hornborgasjön. När det gäller fotograferandet så har det inte blivit så mycket av detta heller, bilderna i detta inlägget är till exempel alla tagna från balkongen – det betyder dock inte att det att det saknats motiv och de flesta har krävt lite nattarbete.
Som vanligt kan man klicka på bilderna om man vill se dem i lite större format.
Vet inte om det varit många extra fina solnedgångar i år men jag har iallafall fotograferat rätt många och här är några av dem.
Nattlysande moln har jag fotograferat en gång innan och även skrivit lite om i augusti 2019 om man vill veta mer om vad det är och hur de skapas.
I juli i år hände det vid flera tillfällen att natthimlen lystes upp av detta naturfenomen.
Kometen C/2020 F3 eller Neowise som den också kallas var okänd fram till den 27 mars i år. Den har en omloppstid på ca 6800 år så det tar ett tag innan den kommer tillbaka igen.
Den skulle synas som bäst i Sverige runt den 12 juli men på grund av väder och annat hade jag inte möjlighet att försöka fotografera den förrän den 16 juli. Efter att ha läst lite om var den skulle synas var det inte så svårt att hitta den, syntes till och med utan kikare om man visste var man skulle titta.
Bilderna är tagna mellan 16 – 23 juli med lite olika objektiv och beskärning.
Förra helgen tog jag ytterligare några bilder på månen, har rätt många nu.
Men denna gången fick jag med ytterligare en sak på en av bilderna, såg det inte när jag tog bilden utan det blev en överraskning när jag tittade på bilderna.
Titta mellan de två stora ”haven” (Klarhetens hav och Stillhetens hav) på övre delen av månen.
Klicka på bilden för att se den lite större.
Såg ett klipp på nätet där man filmat när en satellit passerade framför månen och den passerade väldigt snabbt så det skall till mycket tillfälligheter om man skall få med en.
Det blir nog inga längre fotoutflykter på ett tag så istället får det bli lite rundor på hemmaplan. Precis som denna dagen då det regnat i stort sett hela dagen och framåt eftermiddagen kom dimman också.
Jag hade hoppats på att det skulle vara lite dimmigare bland ekarna men det blev rätt bra ändå.
Vädret på Långfredagen var helt fantastiskt, perfekt promenadväder med andra ord. Det fick bli en vända ner till stranden och sedan vidare mot hamnen och fika sittandes på piren.
Lite annat väder var det på Annandagen, nordliga vindar, ca 15 m/s och rätt kyligt, inte direkt inbjudande om man inte gillar när det blåser vill säga.
Det blev samma runda som på Långfredagen, dock exklusive fikan på piren.
Det var många fåglar som letade något att äta i vågorna och i strandkanten, bland annat Skrattmåsar och Sädesärlor.
Då vi ställt in vår resa till norra delarna av landet kände vi att några dagar ledighet behövde vi iallafall. Men vad skulle vi hitta på ?
Med de restriktioner som gällde så hade vi lite svårt att hitta på något tills vi kom på att vi kan ju alltid åka till Hornborgasjön och titta på tranor. Det blev till och med två resor, en på måndagen och en på fredagen. Det var inte speciellt mycket folk någon av dagarna och alla höll rejäla avstånd.
Det var drygt 7500 tranor på måndagen och ca 11000 på fredagen och här är några av dem..
(Som vanligt går det bra att klicka på bilderna om man vill se en större variant)
Men det är inte bara tranor man kan se vid Hornborgasjön…
Förra veckan hade vi planerat en resa norröver men av kända anledningar bestämde vi oss för att ställa in.
En av aktiviteterna brukar vara lite nattfotografering men det går ju att göra på hemmaplan också, mer ”ljusföroreningar” bara.
En stjärnklar vindstilla kväll efter en dag med kalla nordliga vindar var det läge för ett försök.
Som tidigare nattbilder gör de sig bäst om man sitter i ett inte allt för ljust rum och förstorat (klicka på bilderna).
På bilden nedanför är det Orions bälte i den övre delen och den upplysta delen i nederkanten av bilden är Orionnebulosan, den andra ”stjärnan” i Orions svärd.
Där fanns en tjärn/göl som en av fotoentusiasterna använde för att spegla stjärnorna i så det måste man ju prova innan det var dags att åka hemåt.
Det har inte varit speciellt många helger med fint väder hittills i år, så det gäller att passa på när det inträffar. Denna lördag i mittan av mars blev det en runda ner till Vätterstranden i Huskvarna och sedan vidare bort mot hamnen där vi satte oss på piren och åt våra lunchmackor